Salig röra

Det var evigheters evighet sedan jag skrev här senast, jag vet :-)

Har haft fullt upp med att förbereda för Carolas Bod-partyt som jag ska ha nästa vecka. Hade massor av saker som jag kände att jag ville hinna färdigställa innan dess. Här är ett litet smakprov av vad jag sysslat med.

Allt detta och mycket mer finns till försäljning i Carolas Bod.

http://www.carolasbod.blogspot.com/

Tävlingsdax

Är med i en tävling hos scraplagret med detta bidrag på tema - "livet är en fest", där det skulle finnas med som rubrik

Swap

På familjeliv var jag med på en swap, och det här är vad som var i mitt paket:

och så här blev kortet som jag gjorde med alla dekorationer

Nu tror ni väl vi blivit totalt knasiga

Joo, vi var på möte på sjukhuset igen idag - en liten uppföljning.

Eftersom utredningsgruppen lät så tveksamma i sin diagnos förra gången så ville vi ifrågasätta den åtminstone. Vi ifrågasätter inte deras kunskaper på något sätt, men det lät som om de inte heller riktigt tyckte att det behövde vara en diagnos.

Efter en timmes bra samtal så beslutade vi att vi inte skulle sätta en diagnos i dagsläget. Varför?
För det första för att han bara har drag av flera kriterier. För det andra för att det inte hjälper A i dagsläget på något sätt.

Även om han skulle ha en diagnos betyder det inte att han får extra hjälp i skolan. Han har inte sådana problem. Däremot blir det en stämpel på honom. Utredningsgruppen säger att man kan ta bort en diagnos efter några år ifall man anser att den inte stämmer, men jag tror det är svårt.

Vi är välkomna tillbaka ifall vi anser att problemen blir värre. Vi ska tillbaka i vilket fall som helst i början av 2010 bara för att prata, och de ska hålla ärendet öppet i nåt år ifall vi vill fortsätta eller ändra något.

Fel eller rätt?

Vet inte, men det känns rätt. Eftersom vi ville göra utredningen blundar vi ju inte för hans problem, men i dagsläget är de så små. Ingen i vår omgivning har märkt det ens - inte far- o morföräldrar, övrig släkt eller vänner. Bara vi som föräldrar.

Blir hans problem större, eller ett problem i framtiden tvekar vi inte att fortsätta. Allt för att han ska få en bra framtid, men i dagsläget är det inte med en diagnos.

Så känner vi i alla fall.

Fortfarande en supersmart kille som kommer behöva mycket stöd av oss för att fortsätta utvecklas. Men vi har gjort allt rätt hittills, och det kändes som om utredningsgruppen förstod oss helt och höll med oss i allt vi sa. Inte en enda gång ifrågasatte de vårt beslut, utan bara lyfte upp våra bra sidor och vad vi hittills gjort bra.

Dörrskylt

Har scrappat en dörrskylt då jag blev inspirerad av en kompis som gjort en. Så här blev min :-)

Det är förstås fler bokstäver i vårt efternamn och på tagen står våra förnamn, men jag har redigerat lite :-)

Lite nytt

Första julkortet :-)

Hur känns det?

Alla frågar hur det känns.

Ärligt talat?

Inte så farligt. A är precis samma pojke som han var förra veckan. Visst känns det lite tungt, men det är ingen dödsdom precis. Han är fullt frisk - bara lite för smart för sitt eget bästa.

Det enda som ändrats är framtiden, och den kan vi förhoppningsvis göra så bra som möjligt.

Det jag funderar väldigt mycket över är skolan - hur ska han klara skolan och hur ska skolan klara honom. Klart jag har massor med andra funderingar, och listan med frågor som jag ska ta upp på nästa möte på sjukhuset växer och växer. Främst är det praktiska frågor - om skolan, om hur vi ska få honom att växa osv.

Främst är jag otroligt stolt över honom och hans syster, och lycklig över att just vi får vara deras föräldrar.

Så jag funderar mycket naturligtvis. Tankarna flyer och far, men speciellt ledsen känner jag mig inte. Kanske jag fortfarande är naiv, jag vet inte, men det känns helt ok.

Tackar ödmjukast för allt stöd :-)