lördag 31 oktober 2009

Tävlingsdax


Är med i en tävling hos scraplagret med detta bidrag på tema - "livet är en fest", där det skulle finnas med som rubrik

torsdag 29 oktober 2009

Swap

På familjeliv var jag med på en swap, och det här är vad som var i mitt paket:




och så här blev kortet som jag gjorde med alla dekorationer

måndag 19 oktober 2009

Nu tror ni väl vi blivit totalt knasiga

Joo, vi var på möte på sjukhuset igen idag - en liten uppföljning.

Eftersom utredningsgruppen lät så tveksamma i sin diagnos förra gången så ville vi ifrågasätta den åtminstone. Vi ifrågasätter inte deras kunskaper på något sätt, men det lät som om de inte heller riktigt tyckte att det behövde vara en diagnos.

Efter en timmes bra samtal så beslutade vi att vi inte skulle sätta en diagnos i dagsläget. Varför?
För det första för att han bara har drag av flera kriterier. För det andra för att det inte hjälper A i dagsläget på något sätt.

Även om han skulle ha en diagnos betyder det inte att han får extra hjälp i skolan. Han har inte sådana problem. Däremot blir det en stämpel på honom. Utredningsgruppen säger att man kan ta bort en diagnos efter några år ifall man anser att den inte stämmer, men jag tror det är svårt.

Vi är välkomna tillbaka ifall vi anser att problemen blir värre. Vi ska tillbaka i vilket fall som helst i början av 2010 bara för att prata, och de ska hålla ärendet öppet i nåt år ifall vi vill fortsätta eller ändra något.

Fel eller rätt?

Vet inte, men det känns rätt. Eftersom vi ville göra utredningen blundar vi ju inte för hans problem, men i dagsläget är de så små. Ingen i vår omgivning har märkt det ens - inte far- o morföräldrar, övrig släkt eller vänner. Bara vi som föräldrar.

Blir hans problem större, eller ett problem i framtiden tvekar vi inte att fortsätta. Allt för att han ska få en bra framtid, men i dagsläget är det inte med en diagnos.

Så känner vi i alla fall.

Fortfarande en supersmart kille som kommer behöva mycket stöd av oss för att fortsätta utvecklas. Men vi har gjort allt rätt hittills, och det kändes som om utredningsgruppen förstod oss helt och höll med oss i allt vi sa. Inte en enda gång ifrågasatte de vårt beslut, utan bara lyfte upp våra bra sidor och vad vi hittills gjort bra.

fredag 16 oktober 2009

Dörrskylt

Har scrappat en dörrskylt då jag blev inspirerad av en kompis som gjort en. Så här blev min :-)


Det är förstås fler bokstäver i vårt efternamn och på tagen står våra förnamn, men jag har redigerat lite :-)

onsdag 14 oktober 2009

Lite nytt


Första julkortet :-)

lördag 10 oktober 2009

Hur känns det?

Alla frågar hur det känns.

Ärligt talat?

Inte så farligt. A är precis samma pojke som han var förra veckan. Visst känns det lite tungt, men det är ingen dödsdom precis. Han är fullt frisk - bara lite för smart för sitt eget bästa.

Det enda som ändrats är framtiden, och den kan vi förhoppningsvis göra så bra som möjligt.

Det jag funderar väldigt mycket över är skolan - hur ska han klara skolan och hur ska skolan klara honom. Klart jag har massor med andra funderingar, och listan med frågor som jag ska ta upp på nästa möte på sjukhuset växer och växer. Främst är det praktiska frågor - om skolan, om hur vi ska få honom att växa osv.

Främst är jag otroligt stolt över honom och hans syster, och lycklig över att just vi får vara deras föräldrar.

Så jag funderar mycket naturligtvis. Tankarna flyer och far, men speciellt ledsen känner jag mig inte. Kanske jag fortfarande är naiv, jag vet inte, men det känns helt ok.

Tackar ödmjukast för allt stöd :-)

onsdag 7 oktober 2009

Nu vet vi

Igår så var vi på mötet där allt skulle läggas på bordet.

Vi åkte in till sjukhuset klockan 10, och kom därifrån klockan 16 - en väldigt lång dag alltså, vilket dessutom visade sig på föräldrarna som somnade klockan 21,30 - helt slutkörda.

A kommer att få diagnosen högfungerande autism. I princip så är det samma sak som asperger (det skrev jag om här http://lingonochlime.blogspot.com/2009/05/asperger_27.html).
Anledningen till att han inte kommer att få denna diagnos är pga hans intelligens.

A är fem år, men han ligger på en 12-årings nivå kunskapsmässigt, och hans IQ ligger på 132. Mensa kräver 130 för att bli medlem.

Vi visste ju egentligen detta i princip, men blev ändå förvånade över de höga siffrorna. På den "lilla" utredningen fick vi veta att han låg på en 7½-årings nivå. Med andra ord 2½ år före sina jämngamla. Nu ligger han alltså 6½ år före.

Då kommer våra funderingar - har han utvecklats så fort på 6 månader? Eller var det bara för att han nu gjort alla tester?

Det första alternativet är otroligt skrämmande. Är det så, så kommer framtiden bli otroligt tuff. Så i dagsläget tror vi mer på det andra alternativet, och hoppas att det är så.

Hans IQ hade vi inte alls funderat över förstås, och blev otroligt överraskade.

Så, hur känner jag?
Otroligt blandade känslor. Ingenting är egentligen överraskande, men ändå så var det jobbigt att få höra det. In i det sista hoppades vi naturligtvis att han bara skulle vara tidig i utvecklingen, även om vi båda visste att det inte var så.

Väldigt stolta över att höra de som gjort utredningen vara SÅ fascinerade och stolta över vår sons kunskaper. Jag trodde att de mötte detta dagligen, men de är ärligt imponerade. Det gör mig naturligtvis väldigt stolt.

Men sedan kommer autism in i bilden och "förstör". Nu kommer vi aldrig kunna vara "vanliga" föräldrar till A, utan det ställs enorma krav på oss att vi ska lära honom allt om det sociala samspelet eftersom han inte kan knäcka den koden själv.

Hans intellekt kommer att underlätta för honom enormt även i den frågan eftersom han har en stor kapacitet att lära sig. Men vi som föräldrar måste lära honom allt detta, och det känns ju lite skrämmande.

Vad som gör mig väldigt glad är att höra psykologen säga att det vi redan gjort har varit helt rätt. Instinktivt har vi hanterat honom rätt och vi vet hur vi ska göra för att ha en vardag som fungerar. De förväntade sig att vi skulle ha problem med vår son, men vi har aldrig haft det. Däremot har vi väldigt tidigt börjt med väldigt enkla saker för att underlätta för oss själva och vår son.

Men det är klart att få det berömmet trots allt. Det behövde vi nog.

Förskolan är informerad om vissa delar av detta. Ingen diagnos har de fått - vi vet inte heller om vi vill att de ska veta det. Jag o M måste prata mer om detta först. Men de vet vad han behöver hjälp med i förskolan.

Fler funderingar kommer....... Vi kommer dessutom ha minst ett möte till där vi ska få tips och råd inför framtiden. Alltså vilka underbara människor som gjort denna utredningen. De är guld värda

tisdag 6 oktober 2009

Imorgon

Nervös, förväntansfull, orolig, spänd, glad....

Ja, ungefär så känns det just nu. Imorgon är det dags för reslutatet i A utredning. Kan ju inte känna något speciellt eftersom jag inte alls vet vad resultatet blir, även om vi fått lite hintar från psykologen. Men nu är det ju allas sammanställning, och då kan ju resultatet bli vad som helst.

Bara vänta o se. Känns ändå bra att väntan är över imorgon och att vi sedan kan gå vidare lite bättre......förhoppningsvis.....