onsdag 27 maj 2009

Asperger

Självklart går tankarna väldigt mycket runt detta nu - vad är det, vad ska vi göra, hur ser framtiden ut osv.

Jag försöker att invänta den stora utredningen som skall göras efter sommaren innan jag helt gräver ner mig. Men visst tror jag att psykologen har rätt i sina funderingar. Väldigt mycket stämmer.


*Man kan se överaktivitet och koncentrationsbrist som liknar problemen vid ADHD.
Barnen kan vara klumpiga i motoriken och likna barn med DAMP. De kan ha stel, avvikande gång.

Överaktiv är han på så sätt att han inte kan vara stilla. Sitter han och ser tv så rör han på sig mest hela tiden - samma sak vid datorn.
Han är väldigt klumpig - ramlar mycket (det har han ju ett ärr som bevis på)

*De har ofta språkavvikelser. Talet kan sakna vanlig språkmelodi och ha en entonig melodi.
Barnen har svårt att förstå sociala samspel och har nedsatt förmåga att samverka med andra barn. De blir ofta ensamma.

Språkavvikelser vet jag väl inte - i såna fall att han är lite lillgammal och uttrycker sig på ett annorlunda sätt.
Däremot så har han svårt att samverka med andra. Yngre barn fungerar bättre då han själv kan styra leken på ett annat sätt.

*Föräldrar kan ha märkt svårigheter i ögonkontakt och kroppskontakt.
Ögonkontakten hade jag märkt. M märkte det först då jag påpekade det. Inte alltid så tydligt, men det märks på honom.

*Barnen är ofta känsliga för förändringar och kan ha olika rituella beteenden.
Har blivit bättre, men han gillar inte förändringar. Pratar fortfarande om att han vil ha sina gamla tapeter igen, och det var 1½ år sedan vi tapetserade om.
Vi har ju löst detta sedan han var ett år, genom att förbereda. Om en stund ska vi...., om 10 minuter så....

*De har ofta favoritområden där de har särskilt intresse. I enstaka fall kan dessa intresseområden medföra en exceptionell förmåga att klara vissa saker. De kan till exempel ha sifferminne, bildminne eller musikalisk talang.
Inget särskilt intresse - däremot olika intressen i omgångar. Vulkaner, engelska, bokstäver, läsa, räkna, bilar......
Sedan då han anser sig kunna det ämnet släpper han det

*Barnen är ofta intresserade av detaljer mer än helheten.
Absolut. Märker alla detaljer. Då han ritade av bilder under sitt test visade han det väldigt tydligt då bilderna blev mer avancerade.

*Det kan finnas en kraftig ängslighet och tvångsmässighet. Man kan se aggressionsutbrott och destruktiva handlingar i situationer av oro och ångest, särskilt hos tonåringar.
Näää, det vet jag inte. I såna fall på så sätt att han är ängsligt för att han inte ska klara vissa saker. Han har enorma krav på sig själv, och genomför inte en aktivitet om han inte inom sig vet att han kan.
Därför åker han inte skridskor, han åkte skidor första gången i vintras, vägrar cykla utan stödhjul osv osv

Nu är det bara att vänta och se vad deras slutgiltiga resultat blir. Tills dess ska vi leva som vanligt med de tips vi fått.

tisdag 26 maj 2009

Möte idag

Jaha, så har vi varit på möte om A. Det var vi själva som ville ha ett möte med en psykolog för att göra en utredning. Vi har ju märkt att han inte är som andra barn i alla sammanhang + att han är väldigt tidig i allt intellektuellt.
A är fem år gammal.

Hon började med att berätta vilken härlig son vi hade (bra att börja med det, det fungerar alltid hos föräldrarna). Att det var så roligt att ha honom i rummet, och att han alltid hade svar att komma med.

En väldigt kort sammanfattning av vad vi pratade om (vi var ju där i två timmar).
På "intellektuella saker" så ligger han på en 7½ årings nivå, så han är drygt två år tidig.

Vad han har problem med är det sociala samspelet. det visste vi ju redan, så det kom inte som någon överraskning. Han tittar inte ordentligt i ögonen, utan tittar antingen alldeles bredvid ögonen (så det syns inte så bra om man inte är uppmärksam) eller så är hans ögon överallt.

Summasummarum så ville hon gärna fortsätta utredningen på en högre nivå om vi tyckte det var ok. Eftersom det var vi som hade sökt hjälp så tycker vi naturligtvis att det är ok. Så nu kommer han troligtvis till hösten bli kallad för ytterligare samtal på sjukhuset. Det blir först samtal bara för oss föräldrar, och sedan kommer A att träffa psykolog, pedagog o eventuellt läkare.

Vad denna psykolog på BUP trodde var att A har någon form av autism, troligtvis asperger.

Vad känner vi om detta då?
Jaa, hon såg ju att jag blev lite tårögd några gånger under samtalet, så hon frågade innan vi skiljdes åt.
Klart att jag helst vill ha ett "normalt" barn. Älskar min son precis som han är, men det är klart att det varit lättare om hon sagt att ni har ett barn som är tidigt för sin ålder, men i övrigt fungerar normalt.
I övrigt så känns det ganska ok. Vi har ju kännt att något är annorlunda, så vi kan ju inte börja blunda för det nu.

Vad som känns jättebra är att vi har fått ventilera våra funderingar o åsikter, och idag även de problem vi har med honom i vissa aspekter, och fått jättebra tips av henne på hur vi kan jobba för att komma förbi dessa svårigheter.
Dessutom ett superbra tips på hur vi ska hjälpa Arvid idag för att han ska klara sitt liv som vuxen (hjälp vilken enorm press). Barn ska ju fråga varför-frågor. Det gör inte han i den utsträckningen.
Han frågar varför jag gör en sak, men är sedan nöjd med det svaret. Ett barn ska egentligen fortsätta med sin frågeställning - varför är det så........ Det gör han inte. Så där måste vi komma ihåg i vårt huvud att ställa den frågan åt honom för att lära honom hela förloppet. Annars kommer han inte att kunna relatera till detta då han blir vuxen - då är det bitar som saknas i hans tankebana.

söndag 24 maj 2009

Måndag....igen

Jaha, så var det måndag.

Idag kommer mina föräldrar upp och hälsar på då pappa tagit semester. Barnen längtar förstås, och frågar redan nu när det är lunch :-)

Hade idag gått ner 1 kg sedan förra veckan, så totalt 4 kg på 6 veckor - det är väl rätt ok tycker jag. Dessutom -4 cm runt midjan :-)

Annars händer nog inte så mycket under dagen. Föräldrarna stannar väl till efter middan och sen är det ju kväll. Men det blir trevligt med lite vuxet sällskap idag, och solen skiner så att vi kan sitta ute och dricka kaffe :-)

lördag 23 maj 2009

Tiden går....

...och vi med den

E sover lugnare o tystare numer - skönt :-) Däremot tror jagatt hon fortfarande har andningsuppehåll. Satt med henne en kväll och under de minuterna som jag satt där hade hon ett i alla fall.

A är bättre i munnen. Tre dagar utan smärtstillande nu - ett bra framsteg. Om två veckor ungefär så får vi veta om tänderna har fastnat eller ska dras ut.

Han har blivit totalt hopplös. Kan väl knappast skylla på smällen på tänderna, utan det är väl en trotsperiod, men jag håller på att bli knasig på honom. ALLT ska diskuteras och aldrig att han bara kan säga ok.
Ta på dig överdragsbyxorna
Behöver inte dem
Jo, det har regnat ute. ta de röda som ligger i byrån
Jag vill ha några andra
Näe, du ska ha de röda
Färgen spelar ju ingen roll
Jooo, eftersom det är de röda som är överdragsbyxor

hela hela tiden. Önskar ibland att jag hade barn som trotsade på annat sätt, även om detta säkert är ett lindrigt. Men det frestar på mitt tålamod GRRRR

måndag 18 maj 2009

Nya tag

Idag har vi varit till tandläkaren med A. Han var superduktig och gapade så fint och låg stilla då tandläkaren kollade hans tänder.

Sedan i lördags har tänderna lagt sig i en lite bättre position. A kan bita ihop tänderna ordentligt nu - visst sitter tänderna snett o vint, men de sitter ungefär där de ska.

Det tyckte tandläkaren också, så vi ska avvakta i två-tre veckor till, sedan ska vi tillbaka till honom o kolla hur tänderna är då. Ifall den tanden som sitter löst har fastnat så får det vara tills den lossnar av sig själv - annars tar han bort den då.


Efter vi varit hos tändläkaren så åkte vi o hämtade ut hans pencillin (E slutar ju med sitt imorgon så det är klart att vi behöver mer att tjorva med) och åkte o handlade.

Sedan har vi planterat ut lite frön i rabatten och barnen har fått var sin kruka som de själva fått plantera blomsterfrön i. Lite roligt att se deras olika tänk då de placerade ut fröna. Hoppas nu att det växer bra så de har något att vara stolta över :-)

Sedan gick vi över till grannen en liten sväng, hon fyllde år, och jag hade bara tänkt hänga en väska som jag sytt på dörrhandtaget, men det visade sig att hon var hemma o själv kunde ta emot presenten. Hade dessutom gjort ett kort till henne



Vikten då? Njaa, verkar ha gått upp 0,5 kg sedan förra veckan. Har inte ätit mer än vanligt, eller något annorlunda, men det kan bero på tiden i månaden också.
Jag kämpar vidare i alla fall :-)

lördag 16 maj 2009

Less

Bläää en tur till akuten igen igår.

A föll väldigt illa i stugan och det forsade blod från munnen. Trodde först det var ett vanligt jack i läppen, men inte. Kollade som alltid in i munnen, och två tänder hade blivit inslagna.

Innan vi fick tag i någon som kunde hjälpa oss med vad vi skulle göra
118 118 - hänvisade till 112
112 - hänvisade till närmaste mottagning
de hänvisade vidare till jouren i Luleå, som hänvisade vidare till Sunderby sjukhus, och där fick jag efter flera samtal prata med en munkirurg.

Han tyckte vi skulle komma in, och då han ringde var vi bara 30 minuter bort - vi hade alltså redan kört halva vägen medans vi väntade. Arvid har väldigt ont förstås, och ska nu äta "flytande" i två veckor. På måndag sa vi till tandläkaren o se om ena tanden ska dras ut- jag hoppas väl det, trots att han kommer vara tandlös i ett år kanske, men han kan ju inte heller gå omkring med en tand som sticker ut.

Läppen är väl 4 gånger vanlig storlek, och jag tycker så synd om honom.

Nu känner jag verkligen att det får räcka. Igår kände jag verkligen att jag inte fixade att vara lugn. Främst för att ingen kunde hjälpa till, och jag kände mig så hjälplös - står mitt ute i skogen i ingenstans med ett barn som storgråter, och det forsar blod. Jobbigt.

fredag 15 maj 2009

Fredag igen

Får se vad det blir till helgen. M pratar om stugan och det är ju 6 veckor sedan vi var där senast, så kanske vi följer med. Barnen vill ju gärna det, även om jag själv är glad om jag slipper ;-).

E feberfri på morgonen, och eftersom hon inte verkar ha ont så ger jag inte henne smärtstillande längre. Så då är det bara fajten med pencilinet som kvarstår, och det blir till på tisdag som hon ska ta det.

Hon låter fortfarande lika illa på natten (kanske liiite tystare), och har andningsuppehåll och svårt att få luft. Hoppas verkligen att det blir bättre de närmaste dagarna :-(

torsdag 14 maj 2009

Ja, jag vet inte

E låter fortfarande likadant då hon sover, och det känns pyton. Operationsläkaren sa att svullnaden skulle ha gått ner efter första natten, och sedan vara bra - det är det inte :-(
Jag hoppas att hon bara är sen i starten, och att det snart blir bättre.

Vi avvaktar till på måndag, och är det inte bättre då så får vi ringa till sjukhuset och prata med dem. Supertråkigt.

Annars mår hon hyfsat. Ont i halsen på morgonen, äter och dricker inte så mycket, rätt trött, och otroligt mammig. Så här mycket har hon inte velat kramas sedan jag vet inte när.

Har fått köpa mer medicin idag, och diskuterade med apotekspersonalen om vad jag skulle välja. Det fungerar verkligen inte att ge henne flytande. Det tar 10 minuter varje gång, och hon sitter och gråter hela tiden - det är inte kul. Dessutom ska hon ha smärtstillande 3 ggr/dygn (egentligen 4, men hon sover o då väcker jag henne inte), samt pencillin 3 ggr, så det blir en hel del gråt, och igår så kräktes hon upp medicinen direkt hon ätit den.

Så nu blir det att bråka 3 ggr med pencillinet, men sedan blir det suppar. Hon gillar inte det heller (såklart), men det går snabbt, och så är det klart. Jobbigt det där - vill inte bråka med henne, men medicinen måste ju tas :-(

Bara hon nu snart blir bättre......

onsdag 13 maj 2009

Jo, vi åkte ju in tidigt igår till sjukhuset, och det gick jättebra.

E var bara orolig att hon skulle få spruta.Klockan 7 fick hon lugnande, och klockan 8,20 somnade hon i sin säng. Först 10 fick hon opereras, och då de flyttade över henne till operationssängen vaknade hon och fick panik.

Hon skrek och tårarna sprutade.Hon fick då sitta upp, och vi kramades och de satte nål på handen utan att hon märkte det. Sedan somnade hon ju strax därefter (bara några tårar från mamma kom då jag lämnade henne - fast jag önskar de väntat 10 sek så jag slapp se då de stack ner saker i hennes hals)

Det tog bara 45 minuter så kom de och hämtade mig så jag fick följa med på uppvaket.Då jag kom dit så höll de på med E.

Hon fick inte luft så de slängde henne runt runt i sängen och vände på hennes ansikte i olika lägen för att få henne att andas ordentligt. De fick tillslut dit en mask med extra syrgas, blandat med någon medicin.Så fick jag sätta mig i sängen och ha henne i famnen så att hon satt och sov. Det tog 40 minuter innan hon kunde andas normalt igen, och nu sprutade mina tårar. Tyckte det var så fruktansvärt att höra henne då hon inte kunde andas.

Hon sov kanske i två timmar, sedan vaknade hon och mådde bra. Hon har inte alls klagat på något smärta - lite ont har hon sagt det gjort då medicinen är på väg att släppa, men inga tårar, utan hon leker och skrattar som vanligt.

Men de hade ändrat operationsmetod - så jag fick hem en enkät att svara på om smärta o liknande.

Däremot måste hon äta penicillin nu då hon hade varit så kletig bakom näsan då de tog polyperna (som hade varit ordentligt förstorade). Dessutom måste hon kanske opereras igen. De är tveksamma ifall de fick bort nog mycket.E är så trång i halsen, så att de fick inte bort så stor del av mandlarna.Det kan bli om två månader eller om flera år.

Är hennes problem med sömnen kvar om två dygn ska vi ta kontakt med sjukhuset igen för en ny op - och då tar de bort hela mandlarna. På det stora hela känns det bra, men vill ju helst slippa en ny op. Men eftersom alla sagt att det är så smärtsamt så är vi väldigt glada Hon har fått feber i natt (hon sov, så jag ville inte väcka henne för att ge medicinen kl 2 - då all medicin är en kamp med henne).Åt två flaskor välling igår, men idag gick det lite sämre. ½ dl välling, men då fick hon en glass, och den gick ner.

Bara att vänta och se.

Sedan var ju A på sitt möte med psykologen. Resultatet får vi veta om två veckor då vi har möte med henne igen.
Han hade fått göra massor med övningar (var där i drygt en timme)
- bygga torn - hon först, och så rev hon sitt o han skulle bygga likadant
- ordförståelse
- förklara varför man inte får göra vissa saker
- skillnad på bilder
- skriva bokstäver och rita former
- räkna till 50 (han räknade till 5 på finska o 12 på engelska då han ändå höll på)

måndag 11 maj 2009

ojoj, mamma nervös

Så är det dags för operation imorgon.

E tar det rätt bra - lyckligt ovetande om allt som kommer att hända. Hon vet det hon behöver veta, o vill inte göra det, men gråter inte över det.

Inte för att jag gråter heller (än), men det känns tungt. Att slita upp henne ur sängen tidigt på morgonen, åka iväg med henne för att genomföra någonting som kommer att ge henne smärta. Hur jobbigt känns inte det?
JAG vet att operationen måste göras. JAG vet att det är för hennes eget bästa. Men JAg vet också att mitt barn kommer att ha jätteont, och det känns inte bra :-(


Vägde mig på morgonen, och det går bra :-)
Sammanlagt på fyra veckor har jag gått ner 3 kg, och tappat 3 cm runt midjan, samt höfterna - känns bra förstås :-)

fredag 8 maj 2009

Håhåjaja

ojoj vad jag är trött. Ska bli skönt att få gå o sova snart :-)


Vi har varit o tagit A stygn i veckan och det gick jättebra. Det kommer att bli ett fint ärr det där, men det är fortfarande svullen och blå/grön/lila.


Snart är det dags för E operation. Vi pratar rätt mycket om det, men hon vet bara väl valda bitar. Ändå vill hon inte opereras - lillstumpan. hon förstår inte varför - även om vi säger att det är för att hon ska kunna andas bättre och inte behöva ha ont i huvudet på nätterna.


Tisdag blir det alltså, och måndagen får väl gå till att handla, packa, renbädda i alla sängarna och vara nervös :-)


Var in till min vän annmis blogg, och hon hade gjort så gullig bild av sin familj, så jag ville också göra en av min :-)

Lite gulligt tycker jag :-)

tisdag 5 maj 2009

Klänning

Sydde redan under helgen en klänning till E (och en liknande till mig, men den blev inte lika fin förstås). En mysig, mjuk och härlig sommarklänning.

söndag 3 maj 2009

Min första riktiga

Joo, var med i en tävling på fl, och då var utmaningen att scrappa en LO (layout).

Utmaningen löd:
RUBRIK; ska innehålla trött, sova eller sömn
FOTO:1-3 st (gör du ett kort använd en figurstämpel)
PAPPER: minst 3 mönstrade ska finnas med på kort/LO:n
DEKORATIONER: valfria men det ska finnas med minst 3 knappar

Så här blev min



Ganska nöjd med den, men jag föredrar nog att göra kort ändå - tycker det är lite jobbigt då det blir så mycket öppna ytor hihi.
Hur gick det då? Joo, jag kom faktiskt tvåa, så jag är klart nöjd :-)


Vikten då? -0,5 kg, så det kanske inte räknas - det är ju så lite, men det känns bra i vilket fall som helst. Huvudsaken är kanske att inte vågen visar uppåt i alla fall.

Annars så väntar jag på samtal från vc för att ta A stygn. Sedan väntar vi på glassbilen också som kommer efter lunch :-D - vi ska köpa lite mer glass då E ska opereras. Hoppas bara att hon vill äta glassen.