lördag 10 oktober 2009

Hur känns det?

Alla frågar hur det känns.

Ärligt talat?

Inte så farligt. A är precis samma pojke som han var förra veckan. Visst känns det lite tungt, men det är ingen dödsdom precis. Han är fullt frisk - bara lite för smart för sitt eget bästa.

Det enda som ändrats är framtiden, och den kan vi förhoppningsvis göra så bra som möjligt.

Det jag funderar väldigt mycket över är skolan - hur ska han klara skolan och hur ska skolan klara honom. Klart jag har massor med andra funderingar, och listan med frågor som jag ska ta upp på nästa möte på sjukhuset växer och växer. Främst är det praktiska frågor - om skolan, om hur vi ska få honom att växa osv.

Främst är jag otroligt stolt över honom och hans syster, och lycklig över att just vi får vara deras föräldrar.

Så jag funderar mycket naturligtvis. Tankarna flyer och far, men speciellt ledsen känner jag mig inte. Kanske jag fortfarande är naiv, jag vet inte, men det känns helt ok.

Tackar ödmjukast för allt stöd :-)

4 kommentarer:

  1. Precis...Förstår att ni känner så...*Kraam*

    SvaraRadera
  2. Detta kommer ni klara perfekt, man säger ju att ett barn väljer sina föräldrar och han har valt er för att ni kommer lyckas. kram på er

    SvaraRadera
  3. Förstår dina funderingar....så tänker även vi som bara har "vanliga" barn och skickar iväg dem i skolans stoora värld.
    Ska inte säga att allt löser sig för det beror på vad ni möter för "hinder" på vägen men jag tror ni kommer att fixa ev hinder på vägen bra för nu vet ni hur ni ska stötta er son och jag hoppas ni får mycket stöd och råd ifrån sjukvården.
    Kraaam C

    SvaraRadera
  4. Ni kommer att vara där för honom, när han behöver er. kram från mig/

    SvaraRadera