måndag 19 oktober 2009

Nu tror ni väl vi blivit totalt knasiga

Joo, vi var på möte på sjukhuset igen idag - en liten uppföljning.

Eftersom utredningsgruppen lät så tveksamma i sin diagnos förra gången så ville vi ifrågasätta den åtminstone. Vi ifrågasätter inte deras kunskaper på något sätt, men det lät som om de inte heller riktigt tyckte att det behövde vara en diagnos.

Efter en timmes bra samtal så beslutade vi att vi inte skulle sätta en diagnos i dagsläget. Varför?
För det första för att han bara har drag av flera kriterier. För det andra för att det inte hjälper A i dagsläget på något sätt.

Även om han skulle ha en diagnos betyder det inte att han får extra hjälp i skolan. Han har inte sådana problem. Däremot blir det en stämpel på honom. Utredningsgruppen säger att man kan ta bort en diagnos efter några år ifall man anser att den inte stämmer, men jag tror det är svårt.

Vi är välkomna tillbaka ifall vi anser att problemen blir värre. Vi ska tillbaka i vilket fall som helst i början av 2010 bara för att prata, och de ska hålla ärendet öppet i nåt år ifall vi vill fortsätta eller ändra något.

Fel eller rätt?

Vet inte, men det känns rätt. Eftersom vi ville göra utredningen blundar vi ju inte för hans problem, men i dagsläget är de så små. Ingen i vår omgivning har märkt det ens - inte far- o morföräldrar, övrig släkt eller vänner. Bara vi som föräldrar.

Blir hans problem större, eller ett problem i framtiden tvekar vi inte att fortsätta. Allt för att han ska få en bra framtid, men i dagsläget är det inte med en diagnos.

Så känner vi i alla fall.

Fortfarande en supersmart kille som kommer behöva mycket stöd av oss för att fortsätta utvecklas. Men vi har gjort allt rätt hittills, och det kändes som om utredningsgruppen förstod oss helt och höll med oss i allt vi sa. Inte en enda gång ifrågasatte de vårt beslut, utan bara lyfte upp våra bra sidor och vad vi hittills gjort bra.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker detta var helt Rätt,vännen!!!
    *Kraam* pårej ♥...

    SvaraRadera
  2. Tack Annmi :-)

    Vi vet av hans svårigheter och vet vad vi ska jobba med för att ge honom de bästa förutsättningarna, men i dagsläget skulle inte en diagnos på papper gynna honom på något sätt. Han har ändå inte rätt till en assistent i skolan tex.

    Vad framtiden sedan ger får vi se

    SvaraRadera