Typiskt

Var inne idag och hörde helt plötsligt att sonen gråter ute. Han brukar inte gråta, så jag rusade ut och möttes av en son som var alldeles blodig i ansiktet.

Han kunde inte förklara då vad som hade hänt, men jag slet in honom och tvättade av det värsta för att se vad som hänt.

Ett tre cm långt jack som kanske var 5 mm djupt, och uppvikt.

Jag var kolugn, men ringde snabbt maken och sa att han genast skulle komma hem. Det tog inte så många minuter innan han körde in på gården. Snabbt in med A och iväg på akuten.

Tre timmar senare kör de in på gården, och nu är sonen 4 stygn rikare - lilla gubben.

Det hade gått bra, förutom sprutan. A var orolig för sprutan redan innan eftersom den hade gjort så ont på 5-årskollen.

Nu är han väl märkt för livet. spruträdd!

Och han hade sagt till läkaren då han sa att han skulle återkomma om en stund - "jaa, bara det inte tar lika lång tid som förra gången du sa så"

Och när han frågade om han ville hålla pappa i handen då han skulle få sprutan, eller om han var stor och klarade det själv - "jag är ju bara fem år, när jag är sex år klarar jag det själv, men nu vill jag hålla pappa i handen".

Så kan det gå. Hoppas han nu bara kan hålla sig lite i stillhet - åtminstone resten av kvällen.