söndag 7 september 2008

Vetekudden - min vän

Sitter här igen med vetekudden på nacken. Denna gång låste sig nacken då jag skulle hjälpa A med pyjamasen - nästan pinsamt vad lite det krävs för att kroppen ska skrika till.
Jaja, jag har ju vetekudden och det är ju skönt att den kommer till användning. Tror jag ska önska en till av tomten - har för mig att jag sett vetekuddar som man kan spänna fast med kardborre. Det vore smidigt.

Förkyld igen, eller kanske den förra inte gett med sig riktigt ännu. Trött och slut i alla fall.

Har inte gjort någonting praktiskt idag vid maskinen. Har istället suttit i soffan och ritat och skissat på lite nya saker och funderat vad jag behöver komplettera med att köpa in.

Allt går på sparlåga nu när jag väntar på Bolagsverkets beslut. Måste ju också beställa namnlappar, och det kommer ju också att ta några dagar, så det är ju ändå tre veckor till innan jag kan sätta igång något, och det känns lite tråkigt.
Ska ta dagarna i akt och fortsätta med produktionen, men det får väl bli tisdag då barnen är på dagis igen.

2 kommentarer:

  1. Mmmm...Vetekudde é bra...
    Ha det såå bra & var rädd om dig...*kram*

    SvaraRadera
  2. Håller med om att vetekudden är en bra vän. Men eftersom du är lite händig med symaskin så gör som jag gjorde, sy egna:-D jag har flera stycken bla en som är formad typ som ett u den ligger jättebra i nacken o över axlarna.

    Kram från Misan

    SvaraRadera