tisdag 26 maj 2009

Möte idag

Jaha, så har vi varit på möte om A. Det var vi själva som ville ha ett möte med en psykolog för att göra en utredning. Vi har ju märkt att han inte är som andra barn i alla sammanhang + att han är väldigt tidig i allt intellektuellt.
A är fem år gammal.

Hon började med att berätta vilken härlig son vi hade (bra att börja med det, det fungerar alltid hos föräldrarna). Att det var så roligt att ha honom i rummet, och att han alltid hade svar att komma med.

En väldigt kort sammanfattning av vad vi pratade om (vi var ju där i två timmar).
På "intellektuella saker" så ligger han på en 7½ årings nivå, så han är drygt två år tidig.

Vad han har problem med är det sociala samspelet. det visste vi ju redan, så det kom inte som någon överraskning. Han tittar inte ordentligt i ögonen, utan tittar antingen alldeles bredvid ögonen (så det syns inte så bra om man inte är uppmärksam) eller så är hans ögon överallt.

Summasummarum så ville hon gärna fortsätta utredningen på en högre nivå om vi tyckte det var ok. Eftersom det var vi som hade sökt hjälp så tycker vi naturligtvis att det är ok. Så nu kommer han troligtvis till hösten bli kallad för ytterligare samtal på sjukhuset. Det blir först samtal bara för oss föräldrar, och sedan kommer A att träffa psykolog, pedagog o eventuellt läkare.

Vad denna psykolog på BUP trodde var att A har någon form av autism, troligtvis asperger.

Vad känner vi om detta då?
Jaa, hon såg ju att jag blev lite tårögd några gånger under samtalet, så hon frågade innan vi skiljdes åt.
Klart att jag helst vill ha ett "normalt" barn. Älskar min son precis som han är, men det är klart att det varit lättare om hon sagt att ni har ett barn som är tidigt för sin ålder, men i övrigt fungerar normalt.
I övrigt så känns det ganska ok. Vi har ju kännt att något är annorlunda, så vi kan ju inte börja blunda för det nu.

Vad som känns jättebra är att vi har fått ventilera våra funderingar o åsikter, och idag även de problem vi har med honom i vissa aspekter, och fått jättebra tips av henne på hur vi kan jobba för att komma förbi dessa svårigheter.
Dessutom ett superbra tips på hur vi ska hjälpa Arvid idag för att han ska klara sitt liv som vuxen (hjälp vilken enorm press). Barn ska ju fråga varför-frågor. Det gör inte han i den utsträckningen.
Han frågar varför jag gör en sak, men är sedan nöjd med det svaret. Ett barn ska egentligen fortsätta med sin frågeställning - varför är det så........ Det gör han inte. Så där måste vi komma ihåg i vårt huvud att ställa den frågan åt honom för att lära honom hela förloppet. Annars kommer han inte att kunna relatera till detta då han blir vuxen - då är det bitar som saknas i hans tankebana.

2 kommentarer:

  1. Kram på er! Om det är Asberger är det inga problem för honom i framtiden. Vet flera som lever med den diagnosen utan större problem. Dessutom en efterfrågad arbetskraft, eftersom de är noggrana, effektiva och framför allt smarta individer!!
    Vi ses!

    SvaraRadera
  2. *Kram* vännen...
    Det kommer ordna sig bra,ska du se!

    SvaraRadera